Öppet stödbrev för TPAN

21 de Septiembre de 2020

Coronaviruspandemin har tydligt visat att det krävs ett större internationellt samarbete för att hantera alla större hot mot mänsklighetens hälsa och välbefinnande. Chefen bland dem är hotet om kärnkrig. Idag verkar risken för en kärnvapens detonation - oavsett av misstag, felberäkning eller avsiktligt - öka, med den senaste tidens utplacering av nya typer av kärnvapen, avsaknad av långvariga avtal om kontroll vapen och den mycket verkliga risken för cyberattacker på kärninfrastruktur. Låt oss lyssna till varningar från forskare, läkare och andra experter. Vi får inte gå igenom en kris av ännu större proportioner än den vi har upplevt i år. 

Det är inte svårt att förutse hur krigförande retorik och dålig bedömning av ledarna för kärnvapenade länder kan leda till en katastrof som skulle drabba alla nationer och alla folk. Som tidigare presidenter, tidigare utrikesministrar och tidigare försvarsministrar i Albanien, Belgien, Kanada, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Grekland, Ungern, Island, Italien, Japan, Lettland, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Sydkorea, Spanien och Turkiet - som alla hävdar att de är skyddade av en allierad kärnvapen - uppmanar nuvarande ledare att driva på nedrustning innan det är för sent. En uppenbar utgångspunkt för ledarna i våra egna länder skulle vara att utan förbehåll förklara att kärnvapen inte har något legitimt syfte, vare sig det är militärt eller strategiskt, mot bakgrund av 
katastrofala konsekvenser för människan och miljön av dess användning. Med andra ord måste våra länder avvisa varje roll som kärnvapen ges i vårt försvar. 

Genom att hävda att kärnvapen skyddar oss främjar vi den farliga och vilseledande tron ​​att kärnvapen ökar säkerheten. Istället för att tillåta framsteg mot en värld som är fri från kärnvapen, förhindrar vi den och upprätthåller kärnfara, allt av rädsla för att uppröra våra allierade som håller fast vid dessa massförstörelsevapen. En vän kan dock och bör tala när en annan vän bedriver vårdslös beteende som äventyrar deras liv och andras liv. 

Det är uppenbart att ett nytt kärnvapenlopp pågår och ett race för nedrustning är akut nödvändigt. Det är dags att sätta ett permanent slut på eran av beroende av kärnvapen. År 2017 tog 122 länder ett modigt och välbehövligt steg i den riktningen genom att anta Fördrag om förbud mot kärnvapen, ett landmärkevärldsfördrag som placerar kärnvapen på samma rättsliga grund som 
kemiska och biologiska vapen, och skapar en ram för deras verifierbara och oåterkalleliga eliminering. Det kommer snart att bli bindande internationell rätt. 

Hittills har våra länder valt att inte gå med i världsmajoriteten för att stödja detta fördrag, men detta är en position som våra ledare måste ompröva. Vi har inte råd att vackla inför detta existentiella hot mot mänskligheten. Vi måste visa mod och bekräfta och gå med i fördraget. Som konventionsstater skulle vi kunna förbli i allianser med kärnvapenstater, eftersom det inte finns något i själva fördraget eller i våra respektive försvarspakter för att förhindra detta. Vi skulle dock vara juridiskt skyldiga att aldrig och under inga omständigheter hjälpa eller uppmuntra våra allierade att använda, hota att använda eller inneha kärnvapen. Med tanke på det breda populära stödet i våra länder för nedrustning, skulle detta vara en obestridlig och mycket berömd åtgärd. 

Förbudsfördraget är en viktig förstärkning av icke-spridningsfördraget, som nu är ett halvt sekel gammalt och som, trots att det har varit anmärkningsvärt framgångsrikt att stoppa spridningen av kärnvapen till fler länder, inte lyckats skapa ett universellt tabu mot innehav av kärnvapen. De fem kärnvapnen som hade kärnvapen när NPT förhandlades fram - USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina - verkar se det som en licens att behålla sina kärnvapen för evigt. I stället för att avväpna investerar de mycket i att uppgradera sina arsenaler med planer på att behålla dem i många decennier. Detta är uppenbarligen oacceptabelt. 

Förbudsfördraget som antogs 2017 kan hjälpa till att stoppa decennier av nedrustningslam. Det är en ledstjärna av hopp i mörker. Det gör det möjligt för länder att ansluta sig till den högsta multilaterala regeln mot kärnvapen och utöva internationellt tryck för att agera. Som det framgår av ingressen har effekterna av kärnvapen "överskridit nationella gränser, har allvarliga konsekvenser för människans överlevnad, miljön, den socioekonomiska utvecklingen, världsekonomin, livsmedelssäkerheten och hälsan hos nuvarande och framtida generationer. och de har en oproportionerlig effekt på kvinnor och flickor, till och med som ett resultat av joniserande strålning. '

Med nästan 14.000 1945 kärnvapen placerade på dussintals platser runt om i världen och vid ubåtar som patrullerar haven hela tiden är kapaciteten för förstörelse bortom vår fantasi. Alla ansvariga ledare måste agera nu för att se till att fasorna från XNUMX aldrig upprepas igen. Förr eller senare kommer vår tur att ta slut om vi inte agerar. han Fördrag om förbud mot kärnvapen lägger grunden för en säkrare värld, fri från detta existentiella hot. Vi måste anamma det nu och arbeta för att andra ska gå med. Det finns inget botemedel mot ett kärnvapenkrig. Vårt enda alternativ är att förhindra det. 

Lloyd Axworthy, före detta utrikesminister i Kanada 
Ban Ki-moon, tidigare FN: s generalsekreterare och tidigare Sydkoreas utrikesminister 
Jean Jacques Blais, tidigare kanadensisk försvarsminister 
Kjell Magne Bondevik, tidigare premiärminister och fd Norges utrikesminister 
Ylli bufi, fd premiärminister i Albanien 
Jean Chrétien, tidigare premiärminister i Kanada 
Willy claes, före detta generalsekreterare för Nato och före detta utrikesminister i Belgien 
Erik derycke, före detta utrikesminister i Belgien 
Joschka Fischer, tidigare tysk utrikesminister 
Franco Fratti, fd utrikesminister i Italien 
Ingibjörg Solrún Gísladóttir, tidigare utrikesminister på Island 
Björn Tore Godal, tidigare utrikesminister och tidigare försvarsminister i Norge 
Bill graham, tidigare utrikesminister och tidigare försvarsminister i Kanada 
Hatoyama Yukio, tidigare premiärminister i Japan 
Thor Jagland, tidigare premiärminister och fd Norges utrikesminister 
Ljubica Jelušic, tidigare försvarsminister i Slovenien 
Talavs Jundzis, före detta utrikesminister i Lettland 
Jan Kavan, fd utrikesminister i Tjeckien 
Lodz Krapež, tidigare försvarsminister i Slovenien 
Cirts Valdis Kristovskis, tidigare utrikesminister och tidigare försvarsminister i Lettland 
Alexander Kwaśniewski, före detta president i Polen 
Yves Leterme, före detta premiärminister och fd utrikesminister i Belgien 
Enrico Letta, tidigare premiärminister i Italien 
Eldbjørg Løwer, tidigare norsk försvarsminister 
mogens lykketoft, före detta utrikesminister i Danmark 
John McCallum, tidigare kanadensisk försvarsminister 
John manley, före detta utrikesminister i Kanada 
Rexhep Meidani, fd president i Albanien 
Zdravko Mršic, före detta utrikesminister i Kroatien 
Linda Murniece, tidigare försvarsminister i Lettland 
Nano Fatos, fd premiärminister i Albanien 
Holger K. Nielsen, före detta utrikesminister i Danmark 
Andrzej Olechowski, före detta utrikesminister i Polen 
kjeld olesen, tidigare utrikesminister och fd försvarsminister i Danmark 
Anna Palace, före detta utrikesminister i Spanien 
Theodoros Pangalos, före detta utrikesminister i Grekland 
Jan Pronck, tidigare (fungerande) försvarsminister i Nederländerna 
Vesna Pusić, tidigare kroatisk utrikesminister 
Dariusz Rosati, före detta utrikesminister i Polen 
Rudolf scharping, tidigare tysk försvarsminister 
juraj schenk, fd utrikesminister i Slovakien
Nuno Severiano Teixeira, fd försvarsminister i Portugal
Jóhanna Sigurðardóttir, tidigare premiärminister på Island 
Össur Skarphéðinsson, tidigare utrikesminister på Island 
Javier Solana, tidigare generalsekreterare för Nato och tidigare utrikesminister i Spanien 
Anne-Grete Strøm-Erichsen, tidigare norsk försvarsminister 
Hanna suchocka, före detta premiärminister i Polen 
szekeres imre, tidigare ungersk försvarsminister 
Tanaka makiko, tidigare Japans utrikesminister 
Tanaka naoki, före detta försvarsminister för Japan 
Danilo Turk, tidigare president för Slovenien 
Hikmet Sami Turk, tidigare turkisk försvarsminister 
John N Turner, tidigare premiärminister i Kanada 
Guy Verhofstadt, före detta premiärminister i Belgien 
Knut Vollebaek, före detta utrikesminister i Norge 
Carlos Westendorp och Head, före detta utrikesminister i Spanien